Tsunamin 2004 – Min personliga berättelse om överlevnad, katastrof och hopp

Den 26 december 2004 är en dag som för alltid kommer att vara en del av mig och min familj. Jordbävningen utanför Sumatra, med en magnitud på 9.1, skapade en tsunami vars kraft motsvarade 1 500 Hiroshima bomber. Över 220 000 människor miste livet, varav 543 svenskar. Tsunamin som drabbade Sydostasien förändrade livet för hundratusentals människor på bara några minuter. På Phi Phi Island, där vi befann oss, var vi fast. Vårt hotell, Phi Phi Island Cabana, blev en samlingsplats för överlevande och skadade – en plats för både förtvivlan och hopp.

Det var en resa genom kaos och katastrof – men också en påminnelse om mänsklig styrka, osjälviskhet, överlevnad och hopp.

________________________________________

Kaoset på Phi Phi Island

Vi hade precis slagit oss ner vid poolen efter frukosten. Himlen var klarblå, solen strålade, och allt kändes perfekt, vi var ju på vår drömresa. Jag låg på en solstol, barnen lekte i poolen intill. Den osannolika förändringen skedde på några ofattbara ögonblick.

Havet vällde in över Phi Phi Island och trygghet förvandlades till skräck. Första vågen slog in på andra sidan av ön, kort därpå vällde den in på vår sida där vi var fast mellan poolen och havet. Människor som nyss låg och solade kämpade nu för sina liv. Min man och jag togs av tsunamin och slungades ner i mörket i den vattenfyllda källaren under vårt hotell. Jag visste inte vart våra två barn var, om de ens levde. Fyra personer i familjen, Anton 11 år och Axel 8 år, alla utlämnade att på egen hand kämpa för sin överlevnad, ovetandes om de andras öden. Livets skörhet har aldrig varit mer närvarande. Inte heller den styrka vi alla besitter.

________________________________________

Att tappa sig själv – och hitta tillbaka

Att inse, efter några timmar, att vi alla på ett mirakulöst vis överlevt var så starkt att jag inte finner ord att beskriva det. Men i kaoset på ön, sönderslagen, livrädd och traumatiserad, drabbades jag av panikångest attacker som fick mig att tappa fotfästet. Jag försökte vara den mamma mina två söner behövde, men klarade inte det och skuldkänslan av att ha misslyckats med det viktigaste uppdraget i mitt liv förföljde mig långt efter ärren från skadorna börjat blekna. Det gjorde även skuldkänslorna över att ha överlevt när så många inte klarade sig, survival guilt. Känslorna som stormade var de högsta och lägsta, ljusaste och mörkaste, på en och samma gång.

________________________________________

Varför jag skrev boken

När vi väl kom hem kände jag ett starkt behov av att sätta ord på det oförklarliga. Det blev början på min bok, Nummer 204 får resa hem. Genom att skriva kunde jag bearbeta det vi hade gått igenom och ge mina barn en förklaring till varför de inte kände igen mig på Phi Phi – orden blev också en hyllning till livet. Min bok är mer än en överlevnadshistoria. Den är en påminnelse om att även i de mörkaste stunder kan vi hitta ljus. Genom att dela min berättelse hoppas jag inspirera andra att aldrig ge upp, oavsett vilka utmaningar de står inför.

Nummer 204 får resa hem är en resa genom tragedi och trauma, men också ett vittnesmål om mänsklig styrka, kärlek och hopp. Och om vikten av att kunna förlåta sig själv.

________________________________________

Reflektion 20 år senare

Igår såg jag dokumentären Tsunami: Race Against Time, och slungades tillbaka till den dagen. Bilderna, ansiktena, kaoset – allt såg ut precis som jag minns det. Det är märkligt att 20 år kan kännas både nära och avlägset på samma gång.

Under december kommer jag att skriva fler inlägg om tsunamin – hur det var då, vad som hände efteråt, och vägen tillbaka. Jag hoppas du vill följa med på den här resan.

Vill du veta mer?

Om du vill läsa hela min historia och förstå vad som drev mig att skriva boken, kan du köpa Nummer 204 får resa hem här: https://www.marielindstrom.se/shop

Du finner den även på Storytel, Nextory och de flesta bibliotek, med andra ord - där böcker finns. Jag hoppas att den kan ge dig insikt, inspiration och kanske tröst – oavsett vilken uppslitande upplevelse du gått, eller går, igenom.

________________________________________

Har du egna minnen eller frågor?

Har du egna upplevelser från tsunamin, eller är du nyfiken på boken? Kommentera gärna nedan och dela din historia.